Han är 96 år nu Charlie Barr. Det är nästan 70 år sen han arbetade ute på havet men minnena av det hårda livet lever kvar. Allt slit med kol och koks i trånga maskinrum, dålig mat och stenhårt arbete har präglat både kropp och sinne för resten av livet.
Jag träffar Charlie Barr på träverandan på ett äldreboende i Hagfors. Det är september och Charlie sitter med en blårutig filt över benen. Han tittar ut mot skogen, minns och berättar.
Whiskey var fjortonde dag
En av de första båtarna som Charlie jobbade på hette Aileen Alannah. Där jobbade de sex man på durken i stora kolboxar. Charlies jobb var att skyffla fram kol till ”eldarna” som eldade ångmaskinerna. Charlie berättar att ”Det var dåligt med käket men chiefen var bra.” De fick mest konserver, teblask och kex att äta. Som kompensation gav ”chiefen” dem en whisky var fjortonde dag.
Oväder i Biscayabukten ledde till hot
Senare började Charlie jobba på fartyget Bermudas som var på fem tusen ton och hade sex fyrar. Där var kolet av dålig kvalitet och mycket svårjobbat. ”Som snus eller finmalet krut” säger Charlie. ”Vi fick släjsa och raka i ett.” Släjs var ett verktyg som användes för att skyffla kol. ”Vi levde i aska och svett” säger han och skakar på huvudet.
För Charlie och hans arbetskamrater ledde varje gir med fartyget till extra arbete och snart började de hata matroserna för att de inte kunde styra rakt. En gång vid Biscayabukten var det oväder och båten slingrade sig så mycket att Charlie och hans kollegor hotade matroserna med stryk. Eller som Charlie uttrycker det: ”Vi lovade rorgängarna dagg.”
Hoppade av båten i Valencia
När de sen kom till Valencia så kände sig Charlie så trött och hungrig att han helt enkelt tog sin sjösäck och sin mandolin och smet från båten. ”Jag var tröttkörd och ogilla skutan” säger Charlie som beskrev sig själv som ”tunn som ett rakblad men riggad och fin”. På en bar så träffade han en flicka som gödde upp honom med kyckling och vin. ”Ja, den flickan var ovanligt rar” ler Charlie.
Höll på att kokas levande
Charlie har seglat med sjömän från hela världen. Han har fått stryk av poliser i Antwerpen och gått utan jobb och pengar till mat. Men det allra värsta var den gången då han blev inlåst i en ångpanna på en båt i Bordeaux. Han hade gjort rent pannan och sen somnat nere i kitteln och vaknade inte förrän vattnet började strömma in. Han försökte ta sig ut men luckan var låst. Charlie började då läsa Fader vår och om det nu var med bönens hjälp eller inte så öppnades plötsligt luckan. Det var Donkeyman- eldaren, som letade efter sin hacka. ”Men medge ändå att det samtidigt gav mig en chans” säger Charlie och ser på mig med glittrande ögon. Jag nickar och tänker på alla år som Charlie har fått uppleva efter händelsen i grytan.
Länktips:
Sjöhistoriska museets fotoarkiv
Män till sjöss. En studie av manligheter och yrkesidentiteter bland svenska sjömän
Denna text är skriven av Sara G som en kursuppgift hösten 2021. Historien är fiktiv.
Sagrobe skriver 